Här ser ni ventilationstrumman från stallet sticka upp.
Här kan man skönja en stall-/garage-vägg och några fönster.
Det tar nog ett tag till innan det blir sommar här...
Mycket vatten har runnit under broarna sen sist.
Jag fick ett efterlängtat jobb, visserligen bara en månad, men mycket välkommet. Tråkigt var det bara att jag hann jobba två ordinarie pass och två extra innan jag på självaste farsdag, den 11 november, halkade och bröt benet.
Den snö som jag så gärna glorifierar sabbade nu arbetstillfället, julen och nerverna.
Tack och lov så var det underbenet jag bröt, eller egentligen vred av. För hur käckt och ungdomligt låter det med ett brott på lårbenshalsen i 34 års åldern...
En timme fick jag vänta på ambulansen. (vi bor inte i något stort samhälle, men mina föräldrar bor där ´n Sackri hågg veen... gissa var jag föll...)
Efter ett dygn skulle jag äntligen få bli opererad. Då hade jag hunnit vara en sväng på Lycksele lasarett också.
Jag kan säga att jag var inte på det bästa humöret innan operation. Jag hade rätt ont, var kraftigt drogad och hade inte ätit på 1,5 dygn. Tror du inte att jag blev placerad bredvid en tjörmkärring. Hon gnällde om allt som gick att gnälla om; maten, ljud, och att jag skymde hennes fönsterutsikt. Jag sa inget, för jag är i vanliga fall en vänlig och tålmodig själ... men när jag inte fick ha mitt eget draperi runt sängen åtdraget så brast det...
"Du är den mest egoistiska gamla kärring jag någonsin träffat!"
"Vad saa duu?"
Samtidigt hängde hon över mig som en korp över ett kadaver, vild i blicken.
Jag var helt säker på att hon skulle slå mig med käppen på mitt brutna ben.
"Hörde du Svea! Hon kallade mig gammal kärring"
"Nej, jag kallade dig egoistisk gammal kärring..."
"Aldrig att jag under hela mitt liv har behövt höra nått sånt förskräckligt nångång."
"Jag har aldrig i hela mitt liv träffat nån så otrevlig att jag har behövt säga nått så hemskt till tidigare."
Sen fick jag flytta till ett annat rum.
Hem kom jag till slut med märgspik, kryckor och rullator. Jag tillbringade första veckorna näst intill helt stillasittande i makens favoritfotölj, räknandes kvistarna i trätaket. Ibland hasade jag försiktigt runt på 'rullen' för att inte få sittsår i röven. Jag har väl aldrig i hela mitt liv varit så uttråkad.
Mellan jul och nyår slängde jag kryckorna och den 9 januari fick jag nytt jobb. Helt underbart!
...fortsättning följer.
... om jag ska göra ett nytt försök. Lite då och då...
Nått inlägg nån gång ibland så där.
Jag tror det... jag har saknat det...
Det skulle va riktigt roligt!
Det verkar som om jag har några som tittar in titt som tätt, fast jag inte skriver nåt dravel numer. ;)
Då ska ni få något nytt att titta på. Och ta er tid, för det här är så bra!
Idag har jag haft en smärre explosion av hyponeurokustiska kontradiafragmavibrationer.
Det tär. Och speciellt jobbigt är det i större folksamlingar. Det har hänt att jag generat måste lämna lokalen.
Det har lust att komma med jämna mellanrum och när man som minst önskar det.
Mer om åkomman kan ni läsa här.
Nu har vi bytt upp oss. Vår internetuppkoppling kan nu liknas vid en, ja inte en Ferarri, men en Mercedes. Mot tidigare Ford Taunus, årsmodell 70-tal.
Så skönt det är att kunna läsa AF utan att behöva vänta en halv evighet på att sidan laddas.
Nu börjar det hända saker på inredningsfronten också. (Vi har ju bara bott här i snart 5 år.) Maken kom med en briljant idé angående vårt gamla sovrum. Där ska det bli ett sk. dressingroom, minsann! Jag var ju inte sen att haka på. Ypperligt rum för en sån tillställning.
På söndag stundar kurs. Ridkurs. Då ska jag även ta tillfället i akt att visa lite nya ridkläder ur vår kollektion Tyras Gardrob. Förmodligen ett par håliga jeans. Till det tar jag nog min oreanga Helly-Hansen från tidigt åttiotal och ett par Tretornstövlar. Det börjar dra kallt kring öronen nu också, så det gäller att komma ihåg Stenmarksmössan. Glamourfaktor: en svag etta.
Nu är det inte långt kvar till jul...
Vi satt vid matbordet; jag, min man och en vän med utländsk härkomst. Samtalsämnet var dokusåpor, a la Farmen, Baren mm. Vår utländske vän förstod inte riktigt vilka sorts program vi menade, så min man ville förklara.
Maken: - Well, you see... if I translate it straight from swedish it would be "Doll-house-soap"!
Vännen: - ?
Jag: - ???? "Doll-house"???
Maken(på svenska) : - Jaa? Doll-house. Dockhus!
Jag: - Nää, hahahaaaahahaaa! Doku... som förkortningen för dokumentär... hahahaahahaaahaaa!
Vännen: - ?
Maken: - Men de bor ju som i dockhus!
Jag: - Hahahahahahaaaa
Vännen: - ??
Jag: - It's like reallity-TV.
Maken: - Det visste jag väl... skulle bara kolla om du var med... (något purken)
Jag: - Det här ska jag blogga om!
Maken: - Nä, det ska du inte!
Jag: - Watch me!
Jag har, via Bloggvärldsbloggen, hittat en sida som förvandlar bloggen till ett fantastiskt spektrum av färg och form; uppbyggt på taggarna som sidan består av.
Sidan heter Websites as Graphs. Prova!
"Bollarna i olika färger symboliserar de olika sidelementen, eller taggarna, som sidan är uppbyggd av.Saxat ur Bloggvärldsbloggen.
Blått symboliserar länkar, rött tables, grönt div-taggar, lila bilder, gult formulär, orange radbrytningar eller blockquotes, svart den omslutande html-taggen och grått alla andra taggar."
Dagen började med Barnens Kyrksöndag, där årets alla 5-åringar skulle få barnens bibel. Det var en pärs för vår kicka då hon är av den fisiga sorten.
Hon repade mod tillslut och gick fram, men det var med tårar i ögonen och mamma i släptåg.
Men mäkta stolt efteråt. När böckerna var utdelade och alla sånger sjungna, bar det iväg till församlingshemmet, där fika och aktiviteter väntade. Fantasirum, hinderbana och ansiktsmålning i all ära; roligast var det ändå att se hur hårt man kunde skjuta en boll i mål. Behöver jag säga att det var mest pappor där?
Väl hemma började vi flytta vår säng till ett annat rum. Det blev jättebra! Numera vaknar vi med sjöutsikt.
Slutligen fick jag äran att mocka stallet och hjälpa till med hopp- och dressyrpass för tvillingarna. De har blivit så himla duktiga, och myshästen deras är ju så bra läromästare. Som en liten professor.
Nu; Vila!
Nu ska jag för första gången i mitt liv prova på att laga till blåmusslor. Det är ju så vansinnigt gott! Håll tummarna nu så att det går vägen. Jag vill ju inte matförgifta hela min familj. :O
Här har vi just fått in maten och alla är djupt koncentrerade på att skala hummer och gud vet allt vad det var. Senare under kvällen verkade det inte vara någon som brydde sig om att det slank ner en hel klo. Lite tuggmotstånd vill man ju ha.
Missfärgningen på min knoge är inte någon svit efter ett slagsmål utan en påminnelse om ett missriktat hammarslag. Förskollärarinnan till vänster är lite wild and crazy och sträcker försynt sitt långfinger i vädret.
Skärp er! sa fotografen. Och det gjorde i alla fall jag. Förskollärarinnan är lite skeptisk.
Här klurar min mamma (till höger) och min moster hur de ska ta sig igenom metalldetektorn med väskorna fulla med matsilver. Många smarta planer kom de upp med.
Sen dök det helt plötsigt upp en karl!
Och vi högg direkt!
En av mosters plan var att svälja matsilvret. Mamma har redan gjort det, och förskollärarinnan tänker på hur det ska kännas när det kommer ut.
Vid kvällens slut var det i alla fall inte någon under bordet, vilket var en högoddsare med tanke på allt som inhandlades. Fast jag undrar hur mamma tänkte när hon hängde upp handväskan på knäet. Var hon rädd att någon anorektisk dvärg skulle springa omkring under borden och sno väskor från överförfriskade 50+:are med Wellatonat hår?Så då är då hösten här med allt vad det innebär; långkalsonger, frost i gräset och streptokocker i halsen. Tyvärr är det lillan som drabbats. Inte så att jag önskar att de äldre barnen fått det i stället, men de har lättare att få i sig kåvepenin.
2,5 ml / 3 ggr per dag. Det låter inte mycket, men att få det i munnen och ner i magen på en tjurig 5-åring är ett helt företag.
Nån som har bra tips på relativt billiga mutor?
Så här är tydligen jag som förälder. En del stämmer i alla fall. ;)
Är du avsvimmad? Hög? Febrig? Nejdå, det är bara en mycket avspänd förälder som ligger utslängd på bänken i lekparken.
Den coola föräldern rycker lätt på axlarna medan barnen sliter i varandras hår, river ut innehållet ur skafferiet leker affär med mormors juveler. Äsch, ingen fara på taket, det där löser sig säkert av sig själv, är ditt motto. Blir du bjuden på musikfestival är det inga som helst problem. Du packar bara ner lite saft och kex i vagnen och rullar dit med ungarna i släptåg. Barnen ska inte få hindra dig att se ditt favoritband - du hindrar inte barnen från att smula sönder alla kexen och pilla in smulorna i högtalarsystemet. För i den här familjen är vi softa mot varann.
Läser: Något som inte handlar om föräldraskap.
Pratar dig varm för: Att våga resa till Burma med barnen.
Skulle aldrig: Flytta till radhus bara för att det är barnvänligt.
Ännu en myndighet...
Jag: - Jo, jag skulle vilja veta vad jag ska skriva på raden angående 'ditten'?
Hon: - Där skriver du bara bla-bla och det.
Jag: - Ok! Sen har jag gjort 'datten'. Var markerar jag det?
Hon: - Nu är det ju så att jag inte är din handläggare längre...
Jag: - ? Nähä?
Hon: - Nu har du en handläggare i storstan.
Jag: - ? Jaha?
Det är ju bra att man får veta...
Ja, det syns väl vad jag vill förmedla...
Klicka på bilden om ni inte ser tydligt nog...
Under veckan som varit har det hänt en hel del. Därför har mina djuplodande och uberintelligenta inlägg lyst med sin frånvaro.
Här kommer en snabbuppdatering.
Jag har fått jobb. [paw rihk-tight] ! En liten tjänst fram till jul, men det är bara så WOW!
Våra företag har gått in i högsäsong. Jag arbetar inte längre aktivt där, men det tar på ändå. Jag verkar bli trött av att se andra arbeta?!
Jag har i helgen varit till Luleå och sett showen Ladies Night. (klickbar länk) Det återkommer jag till senare. (Jag måste se vilka bilder jag kan lägga ut, utan att bli lynchad av övriga inblandade.)
