28 september 2006

Live and learn


Vår 14:e förlovningsdag ska firas på lördag.

....Shoppingdag på stan
.........Elitseriehockey
.............Middag på tjusig restaurang

Man har ju blivit skicklig på att kompromissa genom åren!

;)

27 september 2006

Ibland är man bara inte överens!


Okay, brain. You don't like me, and I don't like you, but let's get through this thing and then I can continue killing you with beer.

26 september 2006

Bloggportalen

24 september 2006

För er...

...som inte vet...

...Kalles randiga på grovbröd tillsammans med rödvin...

...är en smula...exotiskt...

...mättande...men exotiskt!

23 september 2006

Myskväll!

...och dixietjejen är blå på sina tandsingar igen! Fast det är inte blåbär denna gång, utan ett riktigt, riktigt gott rödvin.



Hoppas att ni också haft en härlig kväll!

Vänner

Min familj, goda vänner och choklad
kan jag inte leva utan
De är som bomull runt mitt hjärta
varmt, mjukt och gott


Att ha någon som vakar över en
och som står kvar när alla andra går ut
Som älskar en för den man är
trots bristerna

Som lyfter upp en
när vingarna inte längre bär

21 september 2006

Himlen brinner



Ibland så stannar bara tiden...

Njut av det vackra runt omkring dig...

Nu så!

Mitt ego tvingade mig att testa igen...

Såja, nu känns det bättre! ;)


LookAlike?

Ja det här var ju väldigt intressant!

Vem är jag egentligen?

Elton John?
Eddie Murphy???

Det måste vara min sneda näsa och buskiga bryn...


20 september 2006

Storebror ser dig...

Läser ju dagligen en del bloggar på passagen, och kommenterar då och då. En sak som fashinerar mig är att jag i ca 95 % av fallen får en väldigt, VÄLDIGT, lätt mattefråga när jag ska posta kommentaren.

Oftast så är det ett jämnt 10-tal + ental. Eller två ental.

Har de kollat upp mina mattebetyg de som är ansvariga? Och tänkt att "vi vill ju att hon den stackaren också ska kunna kommentera, så vi måste göra enkla quiz till henne..."

Ibland försöker de dock sätta mig på prov... men vad de inte vet är att jag har köpt en miniräknare! Haha!

Undrar när de börjar lägga upp bråktal? Eller låånga matematiska formler, där man ska förklara hur metan från kossor bidrar till den globala uppvärmingen.

19 september 2006

Tally-hoo!


I helgen så tog vi hästarna till ridhuset för att träna till 25-års jubileet. Flickorna ska demonstrera lite Tteam-övningar, närmare bestämt hur man kan rida och hoppa endast med en halsring. Tränset har de på, men bara i nödfall.



Den lille tjocke blir nämligen väldigt het på gröten när det vankas hoppning. Trots 16 år på nacken så är det inget annat än järnet som gäller.



Första gången vi tränade så hade de ledare, eftersom de inte provat tidigare, men i söndags så red de själva. Hindret var inte högt, men det tjöts av förtjusning varje gång de klarat det.

De frågade om inte jag skulle vara med...men jag vet inte om nån är intresserad av att se en lätt överviktig mamma skena runt på sin okontrollerbara fåle i blandning av bock- och krumbuktsprång. Det får bli en annan gång.
Det är ju tänkt att uppvisningen ska locka människor till ridning - inte skrämma iväg dem!



15 september 2006

Vem sa vad?






Advokat med vid dödsfallet [nyheter]


På min google-sida prenumererar jag på diverse nyheter. Detta kom Aftonbladet med. Det är 3 olika storys, publicerade i kul ordning.

Att Räven bet ihäl deras Älskling, var ju tråkigt.
Nu vill Räven rentvå sig, genom att hävda att han inte trodde att hon skulle dö!
Varför bet då Räven, om han inte ville ha kål på Älsklingen?
Och, vems Advokat var med? Älsklingens eller Rävens?

Lite makabert, men ganska lustigt...

Häpp!

13 september 2006

Himlastjärnor

Likt stjärnorna på natthimlen ligger de strödda,
skärvorna av den kristall som en gång var jag
Kantstötta, repiga söker jag i förtvivlan åter få dem på plats,
med blödande händer av skärvornas vassa egg
Gråtande själ, bygg den kristall som en gång var jag!
Men hur?
För trots blank, polerad yta, finns sprickorna där
Minsta spänning och jag blir skärvor igen
Jag blir mig aldrig lik
Men jag kan bli, en kristall, igen

12 september 2006

Vierge moderne

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...



Edith Södergran
(1892-1923)
Ur Dikter, 1916

Nödvändighetens näve

Nödvändighetens näve

Tre gånger dagligen tvingad på knä
av nödvändighetens näve med mull på knogarna,
fyra gånger sänkt i en svartspräcklig förvirring
medan det försummade knackar i ett tomt bakhuvud,
fem gånger åderlåten på den sista uthålligheten
medan kärleken rinner bort genom fingertopparna,
sex gånger bortmotad från rummet med den hemliga flöjten,
sju gånger nedtrampad, sju gånger uppstigen med ett nytt trots,
varje natt famnad av en sorg som sjunkit till botten,
svalkad av drömmar, vitsippor, slängda vid vägkanten,
väckt av en gryning med mörka ringar under ögonen –

du tror du kuvar mig liv?



Solveig von Schoultz
(1907-96)
Ur Eko av ett rop, 1946

11 september 2006

TV-kristallen


Just nu så fick en av mina barnaårs främste idol pris. Nämligen Magnus Härenstam. Många är de program som man med andakt suttit framför och insupit nya lärdomar.

Vad som jag dock är lite rädd för, är att de snart ska damma av 70-talets störste skräck, Staffan Westerberg och hans Storpotäten. Ve och Fasa!

Datasnille



...är jag inte, men nu så Millan, hoppas jag att du skriver!

Akta dig för snuskisarna bara!!

Kram Dixie


Hemska värk! Bort med dig...

Armarna känns som stenåldersklubbor, och knäna som fotbollar. Soppa på alvedon, blir det bättre då?

Måste ut och röra på mig, för att mjuka upp.

Eller, detta lockande alternativ?

10 september 2006

Skrattsjuka?


Det är långt mellan gångerna, men när det väl händer så känns det väldigt befriande. Kraften i det totala asflabbet kan tydligen väcka ett helt hus!

Jag gick i säng sist av alla. Min man hade tagit upp nästan hela sängen, så när jag la mig så rymdes inte min rumpa. Eftersom vi var i sommarstugan så låg min svärfar på en madrass med lillan nedanför vår säng. Han skulle egentligen sova på soffan, men vi hade suttit uppe för att se en film, så han la sig hos lillan tills soffan blev ledig.

Nåväl, svärmor kom in och skulle väcka svärfar, och då låg jag där med min rumpa en bra bit utanför sängkanten. Jag började småfnissa och täkte ut de värsta scenarier om vad svärfar skulle se om svärmor tände lampan. Snart så eskalerade mitt skratt under täcket.
Och ni vet ju hur det är då man vill, men inte får skratta.

Jag försökte verkligen att hålla mig. Jag lovar! Men när det börjar bubbla i magen och krampen börjar komma så... det går inte!

Med ett frustande läte i höstnatten så spottade jag min man rakt i ansiktet. Han började i sin tur skratta, för han hade väl känt vad som komma skulle. De äldsta barnen som låg i vår säng satte sig yrvaket upp och trodde först att jag grät. Och det gjorde jag nästan. Till slut så kom svärmor tillbaka från soffan, och så fort jag hörde att hon var på väg, även hon skrattandes, så blev det en kakafoni utan dess like. Maken, barnen, svärmor... alla skrattade. Det var helt hysteriskt. Och nu var det mig de hade roligt åt.

Så när vi åkte hem idag så tackade jag för maten, och svärmor tackade för underhållningen.

Så, då ska man prova med blogger då... Ska flytta allt hit så småningom... men det kommer att ta ett tag...

Tills vidare finns jag. här..

09 september 2006

Trollskog

Utforskade lite nya stigar idag. Vi har en fantastisk trollskog att ströva runt i. Kameran hade jag med och försökte fånga den stämning som var. Hittade också ett härligt blåbärsställe, med stora söta bär. Så nu är jag alldeles blå i munnen igen.



Jag har i alla tider varit faschinerad av skogar och stigar. Jag vill veta var de leder. Skulle kunna vandra i timmar, och bara njuta av tystnaden. Jag vill känna historiens vingslag när jag lägger handen på de vackra gamla träden. I skogen så känner jag mig trygg, där kan inget hända mig. Där får jag vara ifred.




Så fort jag tar i något så blir mina händer alldeles kokheta. Det är nästan så att det bränns. Det är en härligt, mystisk känsla.
Min andning kommer igång på ett helt annat sätt när jag är i skogen. Det är som om alla spänningar släpper. Att bara gå omkring, eller att sätta sig ner med ryggen mot en stam, och inandas alla ljuvliga dofter. Känna kraften strömma tillbaka in i mitt trötta sinne. Balsam för själen.





Och jag kan inte låta bli att undra...

Vem bor här?

06 september 2006

Blåbärssafari

Kom på att vi skulle ut och gå på en stig som jag inte vet vart den leder. Jag, lillan och syrran tog bilen dit.



Mycket blåbär växte det där, så vi var ju tvugna att smaka.




Är det detta som är Bluetooth?




Det är inte bara blåbär som växer i vår skog.




På väg tillbaka stannade vi och tittade på vår grannes skönheter.




Hej hopp!