Himlastjärnor

Likt stjärnorna på natthimlen ligger de strödda,

skärvorna av den kristall som en gång var jag

Kantstötta, repiga söker jag i förtvivlan åter få dem på plats,

med blödande händer av skärvornas vassa egg

Gråtande själ, bygg den kristall som en gång var jag!

Men hur?

För trots blank, polerad yta, finns sprickorna där

Minsta spänning och jag blir skärvor igen

Jag blir mig aldrig lik

Men jag kan bli, en kristall, igen