12 september 2006

Vierge moderne

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...



Edith Södergran
(1892-1923)
Ur Dikter, 1916

2 har en åsikt:

Anonym sa...

Helt underbart att kika in här och få läsa dessa dikter som träffar rätt i solar plexus! Vi har samma "smak" när det gäller poesi, märker jag. Både Edith och Solveig tillhör mina favoriter, liksom Boye, Gullberg, Ferlin, Kilpi, Wine, Lindorm med fler! :)

Jessica sa...

Jag kan inte säga att jag är väl bevandrad inom poesi, långt ifrån. Men jag läser gärna, bara de berör mig.
Det är som med vänner, det spelar ingen roll vilka de är, bara de berör och berikar mig.