Lillan: - Mamma, kan jag få en advokat?
Jag: - Va?!
Lillan: -Jag vill ha en advokat!
Jag: - Jaha, men tycker du inte att du är lite för ung för att behöva en advokat?
Lillan: - Men jag tycker om dem!
Jag: -Mycket möjligt, men jag tror du får nöja dig med hästen din. Lek med honom.
Lillan: -Nicke? Men han kan jag ju inte äta!
Jag: -Vill du ha en avocado?
Lillan: -Jaa, det var ju det jag sa!
20 augusti 2007
Språkförbistringar.
Upplagd av Jessica kl. 10:42
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 har en åsikt:
Min dotter frågade om vi inte kunde äta kollaps till middag var helt allvarlig och övertygad och jag helt lite av dumföklarad till dess jag kom på vad hon menade. KALOPS....
;D
De har så härliga kommentarer ibland!
haha! :D
Hihi, barn är underbara! Du med! Du har ett härligt sätt att skriva ner dina funderingar. Du är säkert lika skön i verkligheten. Lyckliga är de som får träffa dig dagligen, för du sprider säkert glädje kring dig! Tack för ett härligt morgonskratt!
Kram!
haha, nu hade jag tänkt skriva att du skulle kunna fråga min man om den saken. Men jag ångrade mig. Jag tror att hela min image som den ständigt leende frun skulle implodera.
He knows my dark and ugly side.
;D
He he, barn är verkligen härliga! Wilma visade foton för sin lillasyster för någon månad sedan. Det var sedan Stellas dop och när så Wilma kom till fotot där vi fyra står vid dopskålen och faddrarna Kim och Sebbe också är med, så säger Wilma:
-Stella! Där är Kim och Sebbe. Mamma och pappa och så är det vad heter han nu...(hon funderade en stund och pekade sedan på prästen) jo, Gud eller vad han nu hette!
Ha ha...hon kan ett och annat hon!
lasa hela bloggen, ganska bra
Skicka en kommentar