Läste en artikel på AB nu på morgonen som får mig att både förfäras och förundras.
Edit: Jag förfäras inte av sonens önskan, utan av att jag inte tänkt i de här banorna tidigare. Jag har heller aldrig hört eller läst att ämnet diskuterats.
Frågan som Sören Olsson (medförfattare till Sune och Bert-böckerna) ställer är väldigt svår att svara på. Den får mig att inse att allt definitivt inte är svart eller vitt, eller rätt eller fel.
För hur skulle man som förälder göra i ett sånt här fall, när ens handikappade barn säger att han vill utforska sex? Eller i alla fall vara naken tillsammans med en annan människa av motsatt kön.
Handikappade, har de rätt till det? Ja, men självklart, det tycker jag.
Men om de inte har någon tjej/kille som liksom de intresserade av att prova, hur gör man då?
Jag vill på intet sätt legalisera prostitution, men frågan som Sören Olsson ställer måste komma fram i dagen.
Vad tycker ni?
15 februari 2007
Rätten till närhet
Upplagd av Jessica kl. 07:07
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 har en åsikt:
Kommentar i annan blogg:
Sören Olsson och hans son avgör detta utan att ta hänsyn till feminism, socialism och annat blaha.
"Min son förklarade att han ville vara naken med en tjej som på film."
Sonens önskemål är så normalt att det är obegripligt att någon tänkande individ kan fördöma det.
Jag såg ett intressant program om just det här för ett tag sedan. Man visade då bl a hur det går till i Danmark. Där är vårdpersonal skyldig att förmedla kontakten mellan handikappade och prostituerade.
I Sverige blir problematiken betydligt större, eftersom det här är olagligt att köpa sextjänster.
Debatten är jätteviktig, men det måste därför vara upp till varje enskild individ/familj att avgöra om man vill begå ett lagbrott och/eller ge avkall på egna etiska värderingar.
Däremot är det viktigt att vi andra inte dömer dem som väljer lösningen att ta hjälp av prostituerade. Fysisk närhet och sex ÄR ett grundläggande behov!
Bengt: Visst är sonens önskemål normalt. Självklart. Och givetvis är det något som de måste bestämma själva. Och ännu mera självklart har ingen rätt att fördöma det.
Men just som Annika också belyser, så är prostituion olagligt i Sverige, och om man inte har någon annan som vill "ställa upp" på sonens önskningar, hur gör man då? Reser till Danmark om man inte vill hamna i finkan?
Det är en jättesvår fråga, tycker jag, men dock lika viktig att diskutera. För någon lösning måste man ju försöka komma fram till.
Fysisk närhet och sex är ju som sagt ett av de mest grundläggande behoven en människa kan ha.
När sonens önskemål är normalt, då är rimligen uppfyllandet också normalt. Om det sker fritt från tvång och våld, då struntar jag fullständigt i hur det går till.
I det fall Sören O haft en dotter i motsvarande situation hade reaktionerna blivit vettigare.
http://www.supermamman.se/supermamman/2007/02/sunes_pappa_vil.html
Människohandel och slaveri passar illa i den här frågan - feminismen löper amok bortom all kontroll.
Det spelar väl ingen roll huruvida det är en pojke eller flicka som är handikappad och törstande efter mänsklig närhet?
Problemet finns där ju ändå.
Hur ska man gå till väga för att kunna tillgodose den handikappades längtan efter sex eller fysisk kontakt ifall det inte går att ordna på laglig väg?
BTW Feminism? Kan man äta det? ;)
I fallet 'handikappad flicka söker pojke' hade patriarkala härförare riktat en kraftfull attack mot kvinnors hänsynslösa utnyttjande av män.
BTW: Visst kan feminismen ätas - det kallas då kannibalism och rekommenderas inte. Verka istället för jämställdhet mellan första och andra könet på ett fridfullt sätt.
Jag tror nog att det finns de som utnyttjas och utnyttjar på båda sidor könsgränserna.
Sen så vill jag påpeka att om du tror att jag är en uberfeminist, så har du riktigt, riktigt fel. Därav mitt drivande av ordet feminism. Jag är ju knappt ens feminin. ;)
Vad gäller absolut jämställdhet så tror jag att det är i största grad en utopi. Visst är män och kvinnor av samma ras, men av olika underart. Därför så GÅR DET INTE att bli helt, fullt och troende jämställda.
Därmed inte sagt att något av könen är bättre än det andra. Vi är lika bra, fast på olika sätt.
Men min fråga kvarstår: Hur hjälper man de handikappade att tillgodose sina sexuella drifter?
Kanske är livet helt enkelt så orättvist att somliga får klara sig utan sex?
Ja, det är mycket möjligt att det måste vara på det viset.
Men frågan är viktig att tänka över.
För tänk om det då visar sig att drifterna går över styr, i de handikappades fall, ska de kastreras/lobotomeras då? För att underlätta för omgivningen?
Istället för att försöka lösa det egentliga problemet? Dvs sex, närhet, eller annan fysisk kontakt.
Missförstå mig rätt nu! Vad jag menar är att inget är svart eller vitt, rätt eller fel. Inte ens rött eller grönt.
Jag bara undrar lite över frågan ;)
Dixiechic!
Jag tror alls inte att du är en (uber)feminist. Vi spelar på samma planhalva i den här frågan och jag är ju knappt ens maskulin. :-D
Din kvarstående fråga har jag besvarat: Sören Olsson och hans son avgör detta ... Om det strider mot lagen om sexköp tycker jag att lagstiftaren skall ta sig en funderare. Prostitution utan droger, hallickar, tvång, snusk och elände stör mig inte mer än snabba och illa genomtänkta samlag efter krogbesök.
Jag blir däremot irriterad när rabiata och militanta feminister passar på och utnyttjar den här frågan för att sprida sin svartkonst.
Annikas frågeställning om sex och orättvisa känns angelägen. Om vi inte hjälper till, bör vi åtminstone låta bli att lägga hinder i vägen och avstå från att vara fördomsfulla.
Ja, så sant, så sant. De bestämmer själva, och jag avundas dem inte som förälder kan jag säga. Hur det än är så vill man ju alltid sitt barns bästa, och jag hoppas verkligen att det löser sig på något sätt för Sören Olsson och hans familj.
Jag tycker att han är modig som tar upp frågan offentligt som han gjort. Kan tänka mig att han kommer att få en hel hoper skit för det.
Tyvärr.
Dixiechic, efter vår måttfulla argumentation i ämnet kikade jag runt i bloggosfären för att se vad som skrivits där. Jag fick intrycket att vissa bloggare på elitnivå betraktar sex som en avancerad akademisk paradigm med hög abstraktionsnivå. Då kom jag osökt att tänka på åsnan som försökte bestiga en kamel.
Horny Donkey: http://youtube.com/watch?v=XK9ywEv_pvs
Tyvärr så kan jag inte se din länk, vilket skulle ha varit ganska intressant ;)
Eliten bland bloggarna kanske ser sex på det sättet eftersom det enda de gör är att blogga? Vad vet jag...;D
Hej.
Jag blev glad när jag läste din blogg och bengts kommentarer.
Visst är det ett mycket svårt problem - och det spelar ingen roll hur vissa människor på olika bloggar försöker förenkla problemet.
Det är ändå mycket svårt.
Visst har jag fått mycket kritik för att jag ens tog upp det hela till debatt - och det var jag nog inte riktigt beredd på.
Men jag har fått ännu mer possitiv feedback på att jag vågade ta upp ett ganska tabubelagt ämne.
Jag har fortfarande inga bra svar - jag är lika vilsen fortfarande - för de flesta tycks bara vilja att jag ska applicera deras egen vilja på mig.
Det fungerar ju inte riktigt så.
Vänliga hälsningar
/Sören
Men hej! Så roligt att du hittat hit!
Vilsen ja. Det måste vara en av föräldraskapets hörnpelare. ;)
Jag har tänkt på er ibland, och undrat hur dina tankar kring ämnet ser ut idag.
Ofta är det ju så att föräldrar har en egen diktatorisk uppfattning om vad vad som är rätt och riktigt, när det kommer till vad som är bra för barn. Vare sig det är sina egna eller andras. Men okej, tycka och anse måste man få göra.
Det som retar mig är de som, trots förklaringar, inte kan visa någon som helst förståelse för problematiken, utan fortsättningsvis håller fast vid att jag är en idiot som tycker som jag gör.
Hur kan man då komma fram till något vettigt?
Jag avundas er inte, dig och din familj. Men jag hoppas att ni så småningom kommer fram till någon lösning som känns bra för ER. Alla vi andra tyckare kan ju hoppa upp och sätta oss på en tältpinne. ;)
Lev idag // dixie
Det är bra att man ibland får en påminnelse om att bloggen är på riktigt. Att det inte bara är en fantasivärld, där man kan tycka och tänka utan samvete och konsekvens. Att det finns människor av kött och blod med riktiga problem.
Dixiechic, idag tar jag av mig hatten för dig...
Kram!
Kära lilltant, dina ord värmde.
Nu blev jag generad. På riktigt. ;)
Skicka en kommentar