Rätten till liv

Annika skrev ett inlägg om rätten att bestämma över sitt eget liv som egentligen är så självklart. Varför har jag inte rätt att bestämma över mitt liv? Om jag önskar dö på ett värdigt sätt istället för att tyna bort sakta i en sjukdom som kommer att förvandla mig till något jag inte är.

Å andra sidan har vi de som verkligen vill leva men kanske inte får, eftersom få vill donera organ. Läste en artikel i AB om lilla Viktoria som väntat 8 månader på ett nytt hjärta. Få föräldrar vill donera sitt avlidna barns organ till hjälp för andra.

Rätt eller fel, det är omöjligt att avgöra.

Jag hoppas vid högre makter att jag aldrig behöver fundera över det, men OM det skulle hända så hoppas jag att jag klarar att det, så att mitt barn får leva vidare genom någon annan.
Jag vet i alla fall hur tacksam jag skulle vara ifall det var mitt barn som räddades till livet.

Själv så har jag anmält mig som donator. Alla organ de vill ha får de ta. Jag behöver dem ju inte när det blir aktuellt.

Jag anser att det är bättre att lagstifta om allmän donation, så att man kan rädda de som vill leva vidare, istället för att till varje pris hålla de som vill dö vid liv.