Omedveten dominans?

När jag jobbar mina hästar så använder jag mitt kroppsspråk först och främst. Förmodligen beroende på att de inte skulle förstå lika bra om jag sa "- skulle du kunna flytta dig lite till höger, men bibehålla böjningen genom bålen?" eller "- den vattenpölen är inte farlig. Du ska gå igenom den, men inte jag, för jag vill vara torr om fötterna!"

Ett sätt att visa dominans på, i hästars ögon, är att flytta på dem. Åt alla håll, men framför allt bakåt. "Akta dig, du är lägre i rang än mig!" Goda hästvänner däremot släpper varandra in på livet, oavsett rang. Hästen är också så funtad att om den inte tycker att du som ledare inte klarar av att ta tillvara på dess säkerhet så tar han över komandot/ledarskapet över sig själv. Som det flyktdjur de är så måste de kunna lita på att de inte blir försatta i, för dem, farliga situationer.

I mitt arbete med hästarna så får de inte flytta på mig. Det är jag som bestämmer och jag visar med mitt kroppsspråk hur nära de får komma. Tar jag ett steg bakåt när de kommer klampande, så visar jag att de kan flytta på mig, dvs dominera mig och mitt ledarskap. Risken är då att man får en häst som är direkt farlig för människan.

Men det handlar också om respekt. För mig som individ och för mitt space. Klampar hästen in där utan att vara inbjuden så åker han ut igen. Likadant försöker jag respektera hästarnas space och ge dem de utrymme och förutsättningar de behöver för att kunna göra det jag ber om.

Hur är det då med människor? Kan man dra paraleller mellan dessa olika arters beteende? Även om vi räknas in i kategorin rovdjur kontra hästarna som är flyktdjur?

Personligen så finner jag det väldigt kränkande om någon, som jag inte känner så väl, kommer för nära mig vid samtal tex. Jag vill ha minst en armlängds avstånd. Likadant om någon skulle skuffa mig åt sidan, utan synbar anledning, vilket jag tycker är en ren förolämpning. En dominanshandling.
Jag kan flytta på mig, självklart, men att skuffas runt accepterar jag inte.

Har jag då något exempel? Ja, tänk att du står i en kö. Någon kommer och armbågar sig förbi, utan att visa hänsyn och respekt för alla andra som som väntat mycket längre. Hade den personen istället vänligt frågat om h*n fick då före pga av `orsak` så hade vederbörande visat respekt för dig som person, och i 99 fall av 100 fått gå före.
Ett annat exempel är de som ständigt avbryter andra. Dessutom utan vett att be om ursäkt.

Handlar det om omedveten dominans? Jag skulle vilja påstå det. De flesta är nog inte medvetna om hur deras beteende påverkar andra. Sen finns det ju givetvis de som utnjyttjar det medvetet.

Det är väldigt intressant att studera andra människor; hur de rör sig och agerar mot sina medmänniskor. Vissa har en tendens att "valla" andra framför sig, flytta på dem och därmed dominera dem.
Som svar på deras kroppsspråk är det många som i sun tur, helt omedvetet, sänker axlarna och backar undan, och därmed så har de fått en dit de ville.

Hur ska man då bemöta dessa personer? Det är inte så lätt alla gånger att veta vad och hur mycket man ska göra för att de ska förstå vad man vill. De som kommer mig förnära vid samtal backar jag undan för att visa att de är för nära. `Inte backa` sa jag just, men i det här fallet så kan jag göra det för att markera. Kommer de då efter, vilket en del gör, så att de återigen står 2 dm från mitt ansikte, så lyfter jag handen till midjehöjd med handflatan neråt samtidigt som jag backar undan. Ofta får jag förvirrade ansiktsuttryck tillbaka, men det accepteras. Annars får man helt enkelt tala om för dem att vara snäll att stå utanför mitt space.

Blev lite rörigt det här... ;)
Jag kanske är en som läser av människor (och djur) väldigt mycket, varför jag reagerar på detta. Men som sagt det är väldigt faschinerande att se, och roligt att exprimentera med.

Sen kan man ju då fråga sig...Varför är det alltid mannen som ska föra när man dansar?