Det är så tragiskt, så obarmhärtigt det som hänt. En vän och arbetskamrat finns inte mer. Du som alltid hade så nära till skratt, och ändå var du modig nog att låta mig gråta och skrika ut min sorg, när min Herkules fick vandra vidare till de evigt gröna ängarna.
Tack vare dig fick din lille son leva vidare, och våra tankar går till din familj.
Du fattas oss!!
Vila i frid min vän...
.
Vila i frid min vän...
.
7 har en åsikt:
Ofattbart tragiskt, känner med alla hans nära och kära. :( Samtidigt: skulle inte de flesta av oss osjälviskt sätta våra egna liv på spel för våra barns skull?
Det är väl nästan det enda man kan vara helt säker på här i livet, att man gladeligen skulle offra sig själv i vetskapen om att ens barn klarar sig.
Javisst skulle vi föräldrar handa så. Vi tänker på hans familj,och er andra som sörjer.
// Carina m familj
Oerhört tragiskt!
Och vilket trauma för sonen!
Matti: Ja, hans son är sju år och väl medveten om vad som hänt.
Tänk hur detta kommer att påverka honom. Han kommer säkert att anklaga sig själv för vad som hänt. Även om det absolut inte var hans fel.
Känner med dig.
Och med hans familj.
Tack Lysa för din omtanke. Jag har nog inte fattat än riktigt.
Vi umgicks inte så ofta privat, utan vi jobbade tillsammans till och från, mest till, i 12 år. Men han var en människa omöjlig att inte tycka om.
Gud vad jag kommer att sakna hans goda hjärta och (ibland) förvirrade drag. ;´)
Skicka en kommentar