20 december 2006

En dosa snus och konsten att bada med grace.

Skickar iväg ett härligt sommarminne rakt ut i cyberrymden. Nu är jag less på denna skitvinter! Det ska väl för fasen inte regna här i slutet av december?


Packade in ungarna i syrrans bil och pekade mot badstranden. Jag promenerade för att få sträcka lite på mina krumma ben.

Det var skönt i vattnet. I alla fall så länge det bara nådde till knäna, högre upp och jag började förstå varför människan hade kravlat sig upp ur havet lagom till evolutionen.

Medan jag stod där och funderade över det så slog det mig att det är få som kan bada med grace! Jag menar så där som Halle Barry i den där Bond-filmen. Jag klarar ialla fall inte det, och jag har sett andra tveksamma kandidater till det ändamålet.

För när det är så pass lagom kallt i våra svenska vatten, hur gör man då för att med grace smyga ner, likt pumorna på cat-walken, utan att lyfta benen högt, snubbla, dra in magen, hålla andan och med knottrigt skinn och med orakade ben se gracil ut?

Det är nästan som Jessica Simpson´s fråga till Pamela Anderson: "How can you run so slow in the Baywatch-intro"? Stupid girl!

Att det sen var Guds försyn och en dosa snus som räddade mig från Greenpeace som ville dra ut mig i vattnet igen var bara tur; För vem har sett en vitval på land med en snus under läppen? Inte dom ialla fall!



.

0 har en åsikt: