En galen kärring och en märgspik.

Mycket vatten har runnit under broarna sen sist.

Jag fick ett efterlängtat jobb, visserligen bara en månad, men mycket välkommet. Tråkigt var det bara att jag hann jobba två ordinarie pass och två extra innan jag på självaste farsdag, den 11 november, halkade och bröt benet.

Den snö som jag så gärna glorifierar sabbade nu arbetstillfället, julen och nerverna.

Tack och lov så var det underbenet jag bröt, eller egentligen vred av. För hur käckt och ungdomligt låter det med ett brott på lårbenshalsen i 34 års åldern...

En timme fick jag vänta på ambulansen. (vi bor inte i något stort samhälle, men mina föräldrar bor där ´n Sackri hågg veen... gissa var jag föll...)
Efter ett dygn skulle jag äntligen få bli opererad. Då hade jag hunnit vara en sväng på Lycksele lasarett också.

Jag kan säga att jag var inte på det bästa humöret innan operation. Jag hade rätt ont, var kraftigt drogad och hade inte ätit på 1,5 dygn. Tror du inte att jag blev placerad bredvid en tjörmkärring. Hon gnällde om allt som gick att gnälla om; maten, ljud, och att jag skymde hennes fönsterutsikt. Jag sa inget, för jag är i vanliga fall en vänlig och tålmodig själ... men när jag inte fick ha mitt eget draperi runt sängen åtdraget så brast det...

"Du är den mest egoistiska gamla kärring jag någonsin träffat!"
"Vad saa duu?"
Samtidigt hängde hon över mig som en korp över ett kadaver, vild i blicken.
Jag var helt säker på att hon skulle slå mig med käppen på mitt brutna ben.
"Hörde du Svea! Hon kallade mig gammal kärring"
"Nej, jag kallade dig egoistisk gammal kärring..."
"Aldrig att jag under hela mitt liv har behövt höra nått sånt förskräckligt nångång."
"Jag har aldrig i hela mitt liv träffat nån så otrevlig att jag har behövt säga nått så hemskt till tidigare."

Sen fick jag flytta till ett annat rum.

Hem kom jag till slut med märgspik, kryckor och rullator. Jag tillbringade första veckorna näst intill helt stillasittande i makens favoritfotölj, räknandes kvistarna i trätaket. Ibland hasade jag försiktigt runt på 'rullen' för att inte få sittsår i röven. Jag har väl aldrig i hela mitt liv varit så uttråkad.

Mellan jul och nyår slängde jag kryckorna och den 9 januari fick jag nytt jobb. Helt underbart!


...fortsättning följer.

Jag undrar...

... om jag ska göra ett nytt försök. Lite då och då...

Nått inlägg nån gång ibland så där.

Jag tror det... jag har saknat det...


Det skulle va riktigt roligt!