Omedveten dominans?

När jag jobbar mina hästar så använder jag mitt kroppsspråk först och främst. Förmodligen beroende på att de inte skulle förstå lika bra om jag sa "- skulle du kunna flytta dig lite till höger, men bibehålla böjningen genom bålen?" eller "- den vattenpölen är inte farlig. Du ska gå igenom den, men inte jag, för jag vill vara torr om fötterna!"

Ett sätt att visa dominans på, i hästars ögon, är att flytta på dem. Åt alla håll, men framför allt bakåt. "Akta dig, du är lägre i rang än mig!" Goda hästvänner däremot släpper varandra in på livet, oavsett rang. Hästen är också så funtad att om den inte tycker att du som ledare inte klarar av att ta tillvara på dess säkerhet så tar han över komandot/ledarskapet över sig själv. Som det flyktdjur de är så måste de kunna lita på att de inte blir försatta i, för dem, farliga situationer.

I mitt arbete med hästarna så får de inte flytta på mig. Det är jag som bestämmer och jag visar med mitt kroppsspråk hur nära de får komma. Tar jag ett steg bakåt när de kommer klampande, så visar jag att de kan flytta på mig, dvs dominera mig och mitt ledarskap. Risken är då att man får en häst som är direkt farlig för människan.

Men det handlar också om respekt. För mig som individ och för mitt space. Klampar hästen in där utan att vara inbjuden så åker han ut igen. Likadant försöker jag respektera hästarnas space och ge dem de utrymme och förutsättningar de behöver för att kunna göra det jag ber om.

Hur är det då med människor? Kan man dra paraleller mellan dessa olika arters beteende? Även om vi räknas in i kategorin rovdjur kontra hästarna som är flyktdjur?

Personligen så finner jag det väldigt kränkande om någon, som jag inte känner så väl, kommer för nära mig vid samtal tex. Jag vill ha minst en armlängds avstånd. Likadant om någon skulle skuffa mig åt sidan, utan synbar anledning, vilket jag tycker är en ren förolämpning. En dominanshandling.
Jag kan flytta på mig, självklart, men att skuffas runt accepterar jag inte.

Har jag då något exempel? Ja, tänk att du står i en kö. Någon kommer och armbågar sig förbi, utan att visa hänsyn och respekt för alla andra som som väntat mycket längre. Hade den personen istället vänligt frågat om h*n fick då före pga av `orsak` så hade vederbörande visat respekt för dig som person, och i 99 fall av 100 fått gå före.
Ett annat exempel är de som ständigt avbryter andra. Dessutom utan vett att be om ursäkt.

Handlar det om omedveten dominans? Jag skulle vilja påstå det. De flesta är nog inte medvetna om hur deras beteende påverkar andra. Sen finns det ju givetvis de som utnjyttjar det medvetet.

Det är väldigt intressant att studera andra människor; hur de rör sig och agerar mot sina medmänniskor. Vissa har en tendens att "valla" andra framför sig, flytta på dem och därmed dominera dem.
Som svar på deras kroppsspråk är det många som i sun tur, helt omedvetet, sänker axlarna och backar undan, och därmed så har de fått en dit de ville.

Hur ska man då bemöta dessa personer? Det är inte så lätt alla gånger att veta vad och hur mycket man ska göra för att de ska förstå vad man vill. De som kommer mig förnära vid samtal backar jag undan för att visa att de är för nära. `Inte backa` sa jag just, men i det här fallet så kan jag göra det för att markera. Kommer de då efter, vilket en del gör, så att de återigen står 2 dm från mitt ansikte, så lyfter jag handen till midjehöjd med handflatan neråt samtidigt som jag backar undan. Ofta får jag förvirrade ansiktsuttryck tillbaka, men det accepteras. Annars får man helt enkelt tala om för dem att vara snäll att stå utanför mitt space.

Blev lite rörigt det här... ;)
Jag kanske är en som läser av människor (och djur) väldigt mycket, varför jag reagerar på detta. Men som sagt det är väldigt faschinerande att se, och roligt att exprimentera med.

Sen kan man ju då fråga sig...Varför är det alltid mannen som ska föra när man dansar?

I dansens virvlar.

Jag gillar att dansa. Foxtrot, vals, ja styrdans helt enkelt. Fysisk kontakt, rytm, takt och olika tempo. Att få följa någon som kan föra utan att vara burdus och klumpig i sina rörelser. Någon som talar om, i exakt rätt ögonblick med sitt kroppsspråk, när snurren eller dubbelstegen kommer, när man ska förflytta sig några extra steg till höger, ta flera flytande steg bakåt och avsluta med en serie om ett par korta steg på stället.

Tänk dig att du dansar med en man som är stadig på hand, har egen god balans och förmågan att be dig vända när du står på rätt ben. Har du då själv förmågan/förutsättningarna och viljan att följa i rörelserna så känns det som att sväva i vinden. Man känner sig vacker, stolt och graciös.

Tänk dig nu att du dansar med en man som är slapp i sin kroppshållning, som inte har egen balans och som med kroppen säger höger, men som svänger vänster. Det känns ofta i sådana fall som om man blir bruten mitt itu, man stapplar hit och dit och dansen blir inte direkt angenäm. Man känner sig klumpig och oföljsam. Ofta irriterad över behandlingen.

Sådana gånger önskar jag att även kvinnor `fick´föra!

Men hur var det då med dominans?
Får kvinnor tala om för män i vilken riktning och tempo de ska röra sig?
Då flyttar vi ju på dem!

Måndag

Klockorna har ju ställts om till vintertid i helgen, och jag var ganska säker på att jag hade justerat väckarna som står på sängborden. Vaknade av att lillan var upp på toan och kastade ett grusigt morgonöga på klockan. En sa 7.05 och den andra 8.05 så jag pallrade mig upp.

Tyckte nog att det var mörkt ute. När jag kom ner så hade jag kvicknat till lite.

Klockan var 6.05. Även de vid sängen vid en extra kontroll.

Får man vara hur vindögd som helst på morgonen?

Drev

Var det jag som sa `äntligen vinter?`

Nu måste här skottas drevsnö! Nu när The Stormen har passerat så finns det en hel del att ta undan. Ska bylta på lillan kläderna och gå ut. Maken ska bara tippa in miljonerna på travet så kommer han också ut och drar sitt strå... eller sina flingor till drivan.

Den gullige traktorchaffisen som plogade vägen igår, var vänlig nog att köra några extra varv på gårdsplanen. TACK!!

Hockeyresa på ToR 32 mil blev det för maken och några kompisar igår. Jag gillade INTE att de var ute på vägarna i detta oväder, vilket jag var vänlig nog att tala om för de alla tre också. Tror ni det hjälpte? Nix... Så det blev en orolig väntan hela gårkvällen på att han skulle komma sig oskadd hem. Kl. 1 dök han upp. Skönt!

Nog med undanflykter - ut och skotta!!

Arbetssökande.

Så då ska man leta arbete för första gången på 15 år. Att skriva in sig på AF är ju ett helt företag bara det. Tack och lov så kan man göra det hemmifrån numera, så slipper man sitta där.

Pratade med föreståndaren till stället som jag helst skulle vilja vara på, och det lät inte helt omöjligt att få komma till dem. Det känns ju bra, då har man kanske inte bränt alla broar under årens lopp. :-)

"Mitt nya liv - här kommer jag!"

Äntligen vinter!

Idag har vi ett sånt där härligt snöfall som man oftast ser i amerikanska julfilmer. Det faller så stillsamt, nästan så att man blir hypnotiserad, och bäddar sakta in vår värld till vinterdvala. Allt blir så mycket ljusare, bländande vitt.

Äntligen vinter!

Lovar! Sista testet. (på ett tag) ;)

Nu har jag blivit lurad ;) till att göra ett till test, och jag kan säga att det stämmer läskigt väl. Jag är en ESFP, med allt vad det innebär på både gott och ont. ;)

Länk till min personlighetstyp.

Vem är du?

Översteprästinna

You Are The High Priestess

You represent mystery - secrets that are yet to be revealed. You find yourself sitting between two worlds: one dark, one light. You tend to hold these two worlds in balance, reconciling the two. Open and welcoming, you invite others to learn your secrets. Your fortune: Something hidden, or latent, in your life is about to come forward. You need to pay more attention to your dreams, thoughts, intuition, and imagination. And if that involves tapping into your dark side, it will all balance out in the end. You have a lot of potential dying to be unleashed, so let those gates open!

What Tarot Card Are You?

Bara ett till!

Kunde inte låta bli ;)

Your Brain is 60% Female, 40% Male

Your brain is a healthy mix of male and female You are both sensitive and savvy Rational and reasonable, you tend to keep level headed But you also tend to wear your heart on your sleeve

What Gender Is Your Brain?

Personlighetstest

Gjorde ett litet test

Jag är inte roligare än så här...det är bara att inse.

Du är



Marie Fredriksson
TrygghetsTrygghetsfaktor: 71 %

Nu börjar det bli tråkigt.
När du köper bostad är främsta skälet att du ser fram mot 40 år av avbetalningar.
Varje lyckligt ögonblick kräver ett olyckligt, tror du. Så en tipsvinst gör dig inte glad
förrän du brutit armen och "gjort rätt" för glädjen.

Lämpliga yrken: Undersköterska, Dagisfröken, Ingenjör.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Penicillinsprutor och en Gävleresa.

Fick ta ut veterinären till vår mellanponny för 1,5 vecka sedan pga hälta. Han kunde inte peka på något specifikt, utan ville att vi skulle köra in honom på ATG-kliniken för att röntga hov och kota. Antibiotika skulle han också ha, och jag kan lova att den storleken på spruta och nål är av det slag man drömmer mardrömmar om! Och jag skulle sticka honom...Iick! Har aldrig gjort det förut, men än så länge verkar jag inte ha prickat några vitala nerver.


En Gävleresa har jag också hunnit med. Snyltade mig med när maken skulle ner med styrelsen m.fl. för ett organisationsmöte. Åkte med tåget måndagkväll kl 20 och kom fram till Gävle kl 06. Hann med lite shopping; böcker till barnen vilket var väldigt uppskattat.
På kvällen så var vi bjudna till middag i Swedbank´s loge i Läkerol Arena. Riktigt god mat avnjöts, och kvällen skulle ha varit fulländad om inte Skellefteå torskat mot Brynäs.

Hemresan startade 23.49, och några i sällskapet var 2 minuter från att missa tåget, däribland min man. De hade hittat en pub i närheten av centralstationen, som de var tvugna att kolla in lite närmare. Nåja, hem kom vi tillslut, och kul har vi haft.

Vad gör du när Kelda gör jobbet?

Då var det dags att börja mjuka upp höfterna...

Farsdagspresent

Tror att jag har hittat en present åt honom. Han är ju, som de flesta män (?), barnsligt förtjust i bilar. Han släpade med oss, hela familjen, 30 mil tur och retur bara för att provköra en BMW. Visst, jag gillar också fina bilar, och jag tror att huvudsyftet med den resan var att jag skulle ge mitt godkännande för att inhandla BMW:n.

Men jag har ju lärt mig att kompromissa, så nu ska jag överraska honom genom att ge honom det han verkligen vill ha. Vi måste bara styla om vår fina garageport.Det kommer att svida, men det är han värd.

Kolla in skönheten!








:)

Stämningsfullt

Jag älskar naturen och alla dess skiftningar. Försöker att fota och hoppas att lite ska fastna, så att jag kan titta tillbaka på bilderna när det är gråmulet och färglöst ute.

Ibland är det så kallt ute att det känns ända in i märgen, även om man sitter inne i värmen, och bara tittar ut.

Man längtar för stunden tillbaka till den varma sensommaren, med dess vackra färger.

Minns den ljumma brisen i håret och de lekfulla stunderna.

Alla varma dofter av sol och lugn.

Stunder när man trollbinds och drömmer sig bort i oändligheten...

...och upptäcker att man är omgiven av guld.

PingPong

Idel förluster under dagens turnering, men glada miner ändå. Och det är väl tur.


De spelade bra, men inte så bra som jag vet att de kan.








Den som hade det jobbigast var nog - jag...






5 matcher var - 5 förluster var. Men av det syntes intet när de fick sina plaketter.

Det viktigaste var att deras killar var där, fick jag veta.

Så det är därför de spelar pingis - nu fattar jag!




Men, so what! Huvudsaken att de har kul!

Det är ju det som är grejen med sport - även om jag inte lärt mig det än... ;-)

Korthaj

Nee, ikväll fick jag bita i det sura äpplet. Förlorade just mot min tursamma syster i ett parti Chicago. Men, ska ta revansch senare ikväll.


Nu blir det snart lite NHL och Foppa. Sen sussa...

Imorgon ska flickorna vara med i en pingisturnering, så måste man ju vara alert för att orka coacha.

Att lära sig gå igen

Varför faller vi?

Jo, för att vi ska lära oss att resa oss upp igen.


Nu står jag igen på vingliga ben, men med en vetskap om att det finns utsträckta händer som är beredda att ta tag i mig nästa gång jag snubblar.
Det är den avgörande skillnaden, nu vågar jag ta stegen.

Nu förstår jag också
UNLEASH!

Totaly lost...

Att hoppa...rakt ut i det okända. Törs jag det? Bryta gamla mönster och vanor för att förhoppningsvis bli mer tillfreds?

Men jag kan ju inget annat! Min man är dock av en annan åsikt..."du är en sån som man kan sätta till att göra vad som helst, du kan ju allt, även om du aldrig provat det förr!"

Nåja, jag kan nog lite om väldigt mycket, så länge det inte handlar om teoretiska saker. Jag är en praktiker, ända ut till mina sorgkantade naglar.

Men då man nu närmar sig "The Vägskäl", vad tusan ska jag göra? Min utbildning räcker inte långt. Arbetslivserfarenhet - ja visst, väldigt mycket, men räcker det idag när man ska ha betyg i allt? Herregud, jag läste inte ens matte i gymnasiet! Klarar knappt att hjälpa mina 10-åringar med läxan.

En önskan är att få arbeta inom handikappomsorgen, gärna med barn. Eller elevassistent på skolan. Eller i den lilla kiosken som man knappt ryms fler än tre i.

Det är nog bara att ta klivet rakt ut i luften och se var man landar...


För just nu är jag Totaly Lost!

Ord

ett ord har surrat i mitt huvud
det vill ha uppmärksamhet
det är vackert
det vill mig något

UNLEASH

Måndag!

Det började så himla bra! Tränade hästarna vid hand och de gick som klockor.

Kom in för lunch och brände den i ugnen. Somnade framför en ganska dålig film och vaknade försent. Snabbt på med träningskläderna.

Stressade iväg till bilverkstan för att hämta reservdelar till syrrans bil. Kom till träningen med bara några minuter kvar innan den skulle börja kl. 16.00.

17.35 tittade jag på telefonen. 2 missade samtal...från dagis! Skulle ha hämtat lillan kl. 17.00!

Hur faan kan man glömma sitt barn på dagis?! Å N G E S T!

Kom hem 17.50. De äldre barnen skulle på kalas kl. 18. Här stod de oduschade, hungriga och presenten var inte klar.

Karln på affärsresa 45 mil bort.

Lillan somnade innan hon hade fått i sig mat.
Flickorna duschade på 5 minuter, tog några kalla vårrullar, hälften av paketet och gick ner till grannflickan på kalas.

Vad är jag för mor egentligen?

Ringde min psykolog idag, och håller kaffet varmt... för snart kommer väl socialen på besök...?

25-årsjubileum

Åkte till ridklubben i söndags med våra ponnyer. Flickorna skulle vara med i maskeradtävlingen, samt visa hur man kan rida och hoppa hästarna med ring.

Först maskeraden:
Beduinhästen med sitt strumpeband hade lite ångest över att visa upp sig. Vi fick muta honom med ett äpple för att han överhuvudtaget skulle gå ut ur boxen. Undrar varför?


Det enda missödet som hände var när publiken började applådera, då trodde vår stora ponny att de skulle äta honom levande så han tog till flykten, med den följden att ryttarinnan, alias odjuret damp i backen. Tack och lov så var det bara hennes självkänsla, och ett horn som fick sig en törn.

Som plåster på såren så kom de 2:a av 6 deltagande ekipage.

Riduppvisningen gick också riktigt bra. Hästarna skötte sig med bravur trots tidigare incident. Det var bara den lille tjocke som hade eld i baken. Han verkar tro att det är omhoppning på tid varje gång han ser ett hinder. Han är så gullig.




Sen åkte vi hem, fikade gott, duschade varmt, och myste resten av kvällen.

Dyrt!

Lördagens förlustelser grävde ett djupt hål i kassan. Men det var det definitivt värt! Både möbler och kläder införskaffades. En del mer behövliga än andra!

Lillans nya galonisar var ett måste, liksom nya jeans till alla våra gulleflickor. Att ungar kan skjuta i höjden så här! Det är fachinerande! Höstskorna med glitter och glamour mottogs med största förtjusning av vår prinsessa. Somnade i soffan med dem på :)

Tror att jag hann beta av varenda butik i jakt på en ny vinterkappa till mig själv. Hittade en tillslut som det var skrivet i neon "dixiechic!" på. Den är så...jag! Skorna var väl inte helt nödvändiga, men kunde inte motstå. Sen så var jag ju tvungen att köpa väsken som matchade min nya kappa som en smäck.

Aftonen fortsatte med elitseriehockey. Nu skulle vi åter få se vårt kära SAIK smiska Frölunda...
Vilket antiklimax! Storstryk var vad vi fick... 4-6 i baken...suck.

Middan däremot var en riktig höjdare! Ett mysigt bord för två med vacker dukning och blommor, på en restaurang som är soft, varm och känd för sin förstklassiga mat.
I sällskap med en man som kan få mig att känna mig som den drottning jag är.
Kan det bli bättre? Önskade att kvällen aldrig skulle ta slut.